sannabengtsson85

Aruscha var första stoppet som jag gjorde. Jag besöte två byar där och den första hette Lengidjabi där jag besökte en skolan, den som pappa och Bjarne har varit med och byggt. Skolan har två klassrum och två klasser. En klass med dom minsta barnen och jag tror att den yngsta var ca fem år om jag , andra klassen var dom äldre från sju och uppåt tror jag. Det  var ca 52 barn i varje klass vilket jag tycker är väldigt mycket barn. Jag lekte med dessa barn i två dagar men det är svårt när det är så många barn eftersom man inte har koll på alla och man hinner inte med att se alla för varje individ. Men det var häftigt att träffa dom barnen och alla var så söta. Hoppas det går att få lite mindre klasser för då tror jag att det kan bli bra undervisning och även bättre koll på läget.

Masai byn den ena som jag besökte låg granne med denna skola. Vi var hemma hos en kvinna där som släppte in oss hemma hos henne det var riktigt roligt att få se. Hon var mycket öppen och pratade om allt. Hon berättade att hon hade åtta barn var av fyra går i skolan. Hon hade sålt sin sista åsan för att den ena skulle få gå i skolan vilket är ganska fint gjort men nu hade hon inte så mycket kvar. Dom ser allt så positivt och lätt fast att dom har det så svårt.. Men det var så roligt att se det.

Oirburkischu var nästa by som vi hälsade på. Där var vi i två skolor, en som låg i kyrkan och en annan som dom byggt själva. Det är svårt att beskirva dom skolorna men det var så kul att få se hur dom bygger själva. Alla är så hjälpsamma med varandra och hela byn försöker få det att bli så bra som möjligt. Det ända som dom bad om var några säcker cement så att dom kunde bygga iordning väggarna vilket jag kan förstå för med lera får man inte allt riktigt så tajt som man behöver. Men på dessa skolor hade dom mer pli på barnen och hade det lugnare. Hela denna by var lugn och det kändes lite som det stod stilla där men det är så skönt att vara där. Man blir lugn.

Två masaikvinnor hälsade vi på i den byn. Vi åt middag hos en och vi fikade hos en vilket absolut var häftigt. Det är en speciell känsla att komma in hos masaier. Man blir både glad och lite bekymrad över hur dom lever sina liv. Dom har nästan inget men dom är så nöjda ändå. Det är svårt att förstå hur man kan leva i dessa hyddor samtidigt som dom lever ett väldigt stilla och fridfullt utre i buschen. Men dom är så trevliga och gäst vänliga så man blir så väl mottagen när man kommer dit och det är en häftig känsla.

Tabora blev nästa stopp och där tillbrngade jag två veckor hemma hos Birgitta. Hon såg till så jag träffade ett gäng ungdomar som jag batikade väskor med som dom sedan fick. Hur kul som helst att träffa ungdomarna, dom var åtta stycken och vi hade riktigt roligt tillsammans. Jag var även på tre skolor för dom mindre och häslade på, och dessa skolor var lite finare än dom som var ute i bucshen. Men jag vet inte om dom hade bättre ordning på barnen där eller om dom men det är så häftigt att gå in i ett klassrum. Alla barn och vuxna står upp och sjunger för dig när man kliver in. Det gör dom i vilken skola du än besöker och det är en speciell känsla som inte går att beskriva. Plus att vi hade presenter till varje skola som vi besökte och se dessa små barnens leende när dom fick detta det är inte klokt man blir så rörd av det. Alla bli så glada och det är verkligen en stor lycka för dom. Det är så underbart att se alla små söta ungar som springer runt och bara ler.

Shoppen var jag i mycket med. Det var en shopp som Birgitta hade hand om och där trivdes jag väldigt bra. Alla var så underbara och dom tog verkligen hand om mig så det är svårt att inte trivas där. Paulina var en tjej som jobbade där och det var en toppen tjej vi hade så roligt tillsammans. Jag kommer verkligen sakna henne massa. Alla i shoppen tycker jag om jag mår bra att vara där hur som helst. Sedan träffade jag två underbara ungdomar David och Goodness som jag umgicks endel med på fritiden med, hur roliga som helst. Dom tog verkligen hand om mig och såg till så jag fick uppleva Afrika. Dom var så söta så mot mig. David hade en dröm och det var att få åka till Sverige och jag hoppas verkligen att han får den chansen att få åka till Sverige någon gång. Jag kommer sakna dom med.

Franseska var en tjej som jag träffade som jobbde som volontär på en skola och ett barnhem för pojkar och henne var jag med en dag. Deras skola var nog den finaste i Afrika. Den var skött av indier och var mycket fint gjord. Dom tog hand om sina barn på ett väldigt bra sätt och det gillade jag verkligen. Alla pratade engelska på den skolan med vilket är viktigt för alla egentligen att lära sig. Sp den skolan var toppen bra tycker jag.

Det är svårt att beskriva denna resa med ord för det är så mycket känslor i den och jag har upplevt så mycket så det är svårt att berätta allt. Men detta är min resa i korta drag. Jag hoppas verkligen att alla människor åker dit och upplever detta som jaf har gjort. För jag kommer åka tillbaka. Plus att jag har många människor i Afrika som jag abolut vill träffa igen för jag kommer sakna alla som jag mötte där. För mig var denna resa stor och jag fick så myket intryck. Detta var häftigt och spännande och jag kommer sakna det mesta med Afrika=)